Autobahn har en speciell klang för många bilintresserade svenskar, och för en hel del svenskar i stort. Det tyska motorvägsnätet är för många länken till kontinenten, och har använts både för att besöka släktingar i Belgrad och för att ta sig till skidorter i Alperna.

Sant och falskt om Autobahn

Förutom sin funktion som länk till kontinenten är Autobahn känt för framför allt två saker. Den ena av dessa är dock falsk. Men vi börjar med vad som verkligen stämmer. På stora delar av Autobahn, men inte överallt, tillämpas fri fart. Där en hastighetsgräns gäller, d.v.s. i bebyggda områden, på dåliga vägsträckor, sträckor som ofta drabbas av olyckor och där vägarbeten pågår, är gränsen satt till 130 km i timmen. Undantaget är delstaten Bremen, där gränsen istället är 120 km/h. Bremen är dock den till ytan minsta av de tyska delstaterna, och den totala sträckan där denna hastighetsgräns gäller är inte mer än 11 kilometer.

Många tror att Autobahn-systemet byggdes av nazisterna för att underlätta transporter av militärmaterial till fronterna under andra världskriget. Men det stämmer inte. Motorvägssystemet började planeras under 20-talet, alltså under Weimarrepubliken. Det var dock få vägar som byggdes under denna tid, eftersom det saknades både ekonomiska medel och politisk vilja. 1932 kunde dock Konrad Adenauer, då borgmästare i Köln och efter kriget västtysk förbundskansler, inviga en Kraftfahrstraße mellan sin hemstad och Bonn.

Det är dock sant att Hitler var mycket förtjust i idén om Autobahn, och att han satsade stora resurser på projektet. Så tidigt som 1936 arbetade 400 000 tyskar direkt eller indirekt med vägbyggen, vilket framför allt var viktigt för den nazistiska propagandan. Vägbyggena hade effekt på sysselsättningen, men inte så stor effekt som ibland påstås. När vägarna var färdiga användes de inte för militära transporter. Dessa gick med järnvägen, eftersom man ville spara bränsle.

Autobahn är världens äldsta motorvägsnätverk av sin typ, men är långt ifrån det längsta i världen. Vidsträckta länder som USA, Ryssland, Kina och Kanada har större motorvägsnät, och faktiskt även Spanien.